Men vad fan?!

Allvarligt? Igår vred Johne ryggen. Så han är knappt rörlig. Jättepraktiskt med en ettåring. Jaja. Det är väl ingen större grej. Förutom att jag inte direkt kan gå hemifrån då Johne inte kan lyfta Anton.

Jag har dock fortfarande ont i halsen, men tänkte döma det till allergi och därmed träna på lunchen. Då lyckas jag på nåt vänster sträcka mig eller nåt i skuldran nu på morgonen. Så nu är jag knappt rörlig. Väldigt mycket rörligare än den blivande mannen dock.

Väljer att skratta åt situationen och se det som att kroppen säger åt mig att det inte är någon bra ide att träna idag. Fokus på maten får det bli och vila tills jag är redo att träna på riktigt.




- Posted using BlogPress from my iPhone

Dagen som vände

Hela förmiddagen hade jag sprängande huvudvärk och synbortfall. Mindre kul. Men som tur var så vände det och nu har jag precis kört mitt hemmaträningsprogram som Gabriella satt ihop.

Herregud vad död jag är.




Men jag känner mig taggad och stark.

Anton passade på att vakna precis när jag var klar. Så duschen får vänta tills Johne kommer hem från jobbet. Fräscht 2.0.

Igår körde jag överkropp på gymmet på jobbet. Kändes också bra. Om man bortser från bänkpress. Där jag klarade stången. 5+4+4. Långt ifrån godkänt. Men det kan bara bli bättre!




Jag ska nog vinna.