måndag 25 november 2013

Svacka men ändå bra liksom

Har haft en svacka på 2,5 (eller?!) vecka ungefär. Ryggens fel. Så ingen träning. Vilket känts skitjobbigt.

Men, jag har skött kosten näst intill exemplariskt och vågen har fortsatt stadigt neråt. Så jäkla nöjd med mig själv!

Efter en massage (hon knådade rejält) i lördags så stod jag på skaten igen. Som Bambi på hal is. Men det gick bättre och bättre. Utmanade mig själv både i böjningen på knäna och farten innan stopp. Så jäkla roligt!



- Posted using BlogPress from my iPhone

måndag 11 november 2013

Going down

Kompis det går bra nu!

-1,1 senaste veckan. Sen jag började ta tag i mig själv (slutet av september) så har jag jobbat bort ca 5 kg.

Derby, kaloriräkning och Jillian Michaels verkar vara min melodi. Ska bli spännande att se resultatet i centimeter också. Men det ska jag vänta med tills jag är klar med Jillian.

I torsdags fick jag ont i halsen och vågade träna först på derbyn igår. Det verkar ha gått bra och nu tänker jag köra fullt igen. Är halvvägs genom 30 DS och räknar med att det tar 3 veckor till. Då får jag två vilodagar i veckan. Vilket känns lagom.

Igår blev det lite fusk med maten. Vi åt brunch på Djupvik. Dock tänkte jag på att jag inte alls kunde överäta som jag gjort förut. Utan var lite mer sansad. Gott var det.

Men shit vad det märks på kroppen. Illamående och uppblåst efteråt. Nä, nyttig mat är bättre :)

Nu blir det max 2 fusk till innan jul. Middag med Karin och ev ett glöggkalas med julgodis här hemma. Och fuska ibland måste man.

Målet på 70 till årskskiftet känns iaf fortfarande överkomligt.






- Posted using BlogPress from my iPhone

fredag 1 november 2013

Cross overs och bakåt

Om någon missat det så älskar jag derbyn. Jag älskar hur jag varje gång Tacky (Mickan) säger åt mig att jag ska göra något nytt, tittar på henne som om hon är dum i huvet, fnittrar nervöst och sen testar. Varenda jäkla gång har den där bruden haft rätt! Jag är awesome!

Igår lärde jag mig cross overs (översteg) och att åka bakåt. Och inte bara rulla bakåt. Jag typ skejtade.

Kommer hem. Hög som ett hus på adrenalin. Och då SOVER Johne. Allvarligt. Så där låg jag vaken med ett stort leende på läpparna och höll på att sprängas.

Roller derby gör nåt med självkänslan!



- Posted using BlogPress from my iPhone